Ibland när man senare i livet läser om en barndomsfavorit kan man ibland bli fundersam vad det var som gjorde att man blev så förtjust och andra gånger njuta av återträffen. Inför ett nytt möte med en gammal favorit är jag därför lite försiktig. Jag dras mellan viljan att återigen få njuta av en favorit och skräcken att krossa ett barndomsminne.
Det var därför med en skräckblandad förtjusning jag upptäckte att en barndoms favorit,L M Montgomery´s Anne på Grönkulla blivit en i raden av serier på Netflix. Jag heter Anne. I just det här fallet funderade jag inte så länge innan jag vågade mig på att tjuvkika på ett första avsnitt. I skrivande stund har jag sträcktittat på de första avsnitten och inser med förskräckelse att jag bara har två avsnitt kvar. När kommer nästa säsong???
Jag ångrar inte att jag började titta. Serien skildrar den föräldralösa flickans möte med ett samhälle med den tidens fördomar och synsätt. Det visar också på att dagens rädsla för de nya inte är en ny företeelse. De röda flätorna och fräknarna, mobbing och fördomar, förhastade slutsatser, etik och moral i en nygammal förpackning som passar både ung och gammal. Jag känner igen mig men ser också nya vinklingar. Precis som det ska vara när man återupptäcker en favorit från förr.
Om boken…
Titel: Anne på Grönkulla
Författare: L. M. Montgomery
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 978-91-29-65878-1
Om tv-serien
Titel: Jag heter Anne
Streamingtjänst: Netflix
Utgivningsår: 2017